Deadheading

Det handlar inte om ett gammalt hårdrocksband från 80-talet :-) utan om att knipsa av vissna och vissnande blommor från plantor. Vi har nog inget namn för det i Sverige, i England görs det frekvent och man använder uttrycket Deadheading.
Det är iallafall det som jag har ägnat kvällen åt, att deadheada. Pelargonerna, perennerna och rosorna fick sig en omgång. Jag konstaterade att några av pelargonerna sjunger på sista versen och har redan drabbats av pelargonrost. Dessa kommer jag inte att ta in för vinterförvaring, de får bytas ut mot andra, friskare sorter. Min nya favorit för i år är Jyväskylä :-)

Jyväskylä

Jag blev lite bekymrad över kärleksörten som bredde ut sig i hela rabatten och googlade på vad man skulle göra åt det. Det var den engelska trädgårdsgurun Monty Don som hade svaret: ett alternativ är att klippa ner plantan på försommaren, då blir den knubbigare. Ett annat alternativ är att binda upp den, i tid (och inte nu när den redan lagt sig ner). Ett tredje alternativ kom jag på själv. Det var att klippa ner plantan nu och använda blommorna till olika arrangemang. Det blev minst lika fint som att köpa höstastrar och krysantemum och ha i krukor. Påminner lite om grönkål innan den har fått sin lila färg :-)

Apropå att frisera plantor fick jag frisera tomatplantorna rejält i växthuset också. Av en ganska otrevlig anledning....det hade flyttat in ett gäng fjärilslarver, tjocka, bruna, stora äckliga saker som mumsade på tomater och blad. Jag klippte och klippte för att få bort det angripna och larverna. Urk hoppas att jag fick bort alla och att de håller sig borta!!

Björnbären börjar att mogna!! Jag har tre björnbärsbuskar mot sydväggen, de är 18 år gamla och har gett rejält med bär varje år. Den enda skötseln den behöver är att rankorna som burit frukt skärs ner på hösten, lite ny gödsel på våren och så får man binda upp de nya rankorna.

Björnbären står tillsammans med ett gäng rosor som fortfarande blommar snällt.

Denhär kommer jag inte ihåg namnet på, men den är alldeles fantastisk, stooor, hög och djupt röd.

Diverse olika klematis blommar på också. Huldine vaknade sent i år och verkar inte haft något toppenår då blomningen är ovanligt gles. Jag funderar på att byta ut henne mot något mer användbart, tex en vinranka....vi får se hur jag gör.

Huldine, klematis

Jag planterade en Jackmani för säkert 15 år sedan i en backe vid en tall. Tallen är fälld för länge sedan, vi har till och med däckat över marken där tallen växte. Jackmanin gillade tydligen att få tak över huvudet, för plötsligt ett år dök den upp igen efter många års vila. Nu blommar den fint i Nelly Moser klematisen.

Nelly Moser och Jackmani

En annan klematis som är värd att satsa på är den Italienska klematisen, Viticella. Jag har en på skuggsidan av huset, den växer dessutom i en rhododendronbuske, blommorna är små och sköra, djupt lila. Den är få fin i sin enkelhet.

Viticella